torsdag 4 februari 2010

Underbett


Jag föredrar en vällagad restauranghamburgare framför en snabbmatskedjedito sju dagar i veckan (och kanske 2 gånger på lördagar) men ofta byggs lyxburgare alldeles för mycket på höjden. De blir dels svåra att hålla i, dels svåra att bita i. Det värsta är att om man ändå ger sig på att äta denna skyskrapa med händerna så får man alltid mer av underdelen än överdelen i varje tugga. Äter man sig igenom större delen av hamburgaren utan att korrigera för denna snedfördelning av ätandet så slutar det med att man har 2/3 kvar av överbrödet, men endast en så liten bit av underbrödet kvar att den knappt rymmer ena tummen. Jag gillar det inte.

2 kommentarer: