måndag 21 juni 2010

Fotbollsspecial - del 3: bevarandet av det oexakta

En fotbollsmatch är 2 gånger 45 minuter. Enbart målvakterna får röra bollen med händerna. Går bollen över långsidan så får motståndarlaget till den som sist var på bollen inkast. Hamnar hela bollen bakom mållinjen och innanför målramen så blir det mål. Offsideregeln är något mer komplicerad, men ändå tämligen entydig. Man kan tycka att det är viktigt att dessa regler efterföljs då väldigt mycket står på spel. Och även i mindre viktiga matcher så är väl regler till för att följas? Var bollen över kortlinjen innan inlägget som nickades in slogs?

Som tv-tittare så får man svaret på en sådan och andra liknande frågor på ungefär tre sekunder. Bildproducenten plockar fram en repris ut precis rätt vinkel och det blir direkt uppenbart om linjedomaren bedömt situationen korrekt. Varför man får se det vet jag inte för oavsett vilket så gäller domarens beslut, hur fel det än må ha varit. Att det kan bli fel ibland är självklart när människor dömer, men med tanke på all skit som domare får utstå om de gör något fel så verkar det finnas en vilja att det blir rätt. Ändå lämnas så väldigt mycket åt domarnas subjektiva bedömning. Ta bara en sån enkel sak som speltiden. Huvuddomaren lägger till ett godtyckligt antal minuter på varje halvlek och sen när de minuterna gått så kan det gå ytterligare nån halv minut tills domaren blåser av. Varför det, vad är dealen med att inte ha en bestämd speltid som mer än bara en person känner till?

Att man inte går tillbaka till reprisbilder för att bedöma en handssituation, eller har elektroniska hjälpmedel för att med 100 % säkerhet säga att en spelare är offside pekar på ett par saker. Dels betyder det att man vill ha felaktiga domslut då och då. Det är ju oundvikligt om inte domarna får mer teknisk assistans. Varför vill man ha det så? Jag kan för mitt liv inte förstå att någon vill att ett mål ska dömas bort på felaktiga grunder. Men man gör ju inget (eller väldigt lite) för att förbättra situationen.

Den andra slutsaten jag drar är värre. Den går ut på att i och med att domarnas ord är lag och de kan bara gå på det de uppfattar, så är det okej att göra lite vad som helst i fotboll, bara inte domarna upptäcker det. Nicka in bollen med handen är helt okej, så länge domarna inte ser det. Stämpla en motståndare på foten och kom undan med det, bara du gör det diskret. Att man inte gör mer för att beivra regelbrott är ganska oförståeligt. Det största problemet är dock att alltför många spelare utnyttjar detta och inte drar sig för att fuska, men det avhandlas i nästa inlägg.

4 kommentarer:

  1. Intressanta idéer och tankegångar! Även i mina ögon är det en gåta varför inte ett tveksamt domslut ska kunna avgöras genom att den incident/händelse som ligger till grund för domslutet repriseras, så att ett eventuellt felaktigt domslut kan undanröjas och rättas till. Detta är egentligen inte konstigare än att man har målfoto för att bedöma vem som vann ett 100-meterslopp i fri idrott. Eller som nu inom tennisen teknisk utrustning som kan avgöra om en tennisboll slagit ned innanför eller utanför tennisbanans gränslinjer.

    Jag tror det här med att utnyttja tekniska hjälpmedel (inklusive att ta tv-kamerorna till hjälp)kommer att bli vanligare och allt mer självklart med tiden. Problemet synes vara att det finns en rad konservativa bromsklossar i framför allt Fifas och Uefas ledningsgrupper.

    Jag minns på 1960-talet hur det var totalt förbjudet att byta in någon spelare som ersättning för en som blivit skadad eller dylikt. Vilket fick horribla konsekvenser på så vis att det lag vars spelare stämplade sin motståndare tjänade på den sortens beteende, eftersom skadegöraren vanligen blott erhöll en varning (gult kort), medan det drabbade laget plötsligt kom att bestå av 10 kuranta och en haltande spelare. I dag är det knappt folk tror att fotbollens regelverk en gång såg ut på detta högst orättvisa sätt.

    Vad gäller speltid förespråkar jag att man gör som inom ishockeyn, alltså övergår till effektiv speltid. Matchklockan ska alltså stå stilla medan bollen inte är i spel. När domaren blåser i sin pipa ska klockan alltså först stoppas (säg för en iråkad frisparkssituation) för att sedan vid en ny visselpipeblåsning från domarens sida (vilket markerar att det är fritt fram att lägga frisparken) startas/igångsättas igen.

    Jag har ingen statistik att hänvisa till, men en allmän känsla jag har är att under en halvlek på 45 minuter är nog bollen inte i spel mer än ca 35 minuter på sin höjd, dvs 10 minuter är spilltid. Men aldrig att en halvlek förlängs med så mycket som 10 minuter utan det är 2-4 minuter eller något i den storleksordningen.

    Dela gärna med dig av fler synpunkter på svagheter i dagens regelverk inom fotbollen. Jag gillar dina fräscha och kreativa åsikter, vilka ju ytterst syftar till att göra fotbollen mer sevärd och rättvis. Det är inte precis var dag man läser en lika läsvärd och innehållsmässigt intressant blogg som denna.

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt.! Men om nästa inlägg kommer att handla om fusk, varför har du då illustrerat det här med Christiano Ronaldo?

    SvaraRadera
  3. Roligt att få gehör för detta, tack. Och angående bilden så har du helt rätt. Ronaldo förtjänar egentligen ett helt eget inlägg, men han kommer att bakas in bland övriga fuskare inom kort. Jag söker upp en bättre bild.

    SvaraRadera
  4. Efter dagens åttondelsfinaler med Tyskland-England (4-1) och Argentina-Mexiko (3-1) har frågan om tekniska hjälpmedel för att hjälpa domarna att fatta rätt domslut ställts på sin spets.

    Jag läste just en bra artikel härom: http://www.sportsscientists.com/2010/06/fifa-and-goal-line-technology.html?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed:+blogspot/cJKs+(The+Science+of+Sport)

    Av artikeln framgår att en majoritet av Fifas röstande medlemmar är emot tekniska hjälpmedel för att undvika felaktiga domslut. Sepp Blatter citeras i form av ett uttalande om att de starka känslor som är fotbollens eget adelsmärke riskerar att minska, om domsluten "teknaliseras" alltför mycket.

    Han påstår med andra ord att det är bra med tveksamma domslut, enär det sätter publikens känslor i svallning. Uppenbarligen fattar Blatter inte att vad han säger i själva verket innebär att korrekta domslut kan vara sämre för fotbollen som idé och "livsstil" än felaktiga domslut, eftersom de sistnämnda har en benägenhet att få åskådarna att råka i stark affekt, vilket alltså, enligt Blatter, är väl så viktigt som att rätt lag vinner matchen.

    Så min kommentar till detta blir: O, sancta simplicitas! (O, heliga enfald!) Har Sepp Blatter månne glömt bort att fotbollens framkallande av starka känslor av patriotiskt och chauvinistiskt slag till och med ledde till krig år 1969 (mellan El Salvador och Honduras)? Och missnöje på läktarna bland lagens anhängare har lätt att utlösa bråk och huliganism. Är den sortens reaktioner alltså, enligt Blatter, så viktiga att bevara, att det är helt OK om matchens domare ibland dömer bort regelrätta mål för det ena laget - allt för att fotbollen ska fortsätta vara en de starka känslornas sport?

    SvaraRadera