måndag 12 oktober 2009

Ronalds ringar


Jag hade fram till igår inte stött på en friterad lökring som jag inte gillat. Ända sen Burger King hette Big Burger har jag uppskattat detta fettdrypande tillbehör; dess frasiga yttre och mjuka och lite söta inre samverkar och ger en oslagbar skräpmatsupplevelse. Tyvärr är lökringar inte helt vanliga på snabbmatsställen (eller andra restauranger för den delen) och blir man sugen så har man bara ett fåtal etablissemang att välja mellan.

Jag informerades helt nyligen av en lika lökringsälskande vän som jag att McDonalds börjat med lökringar. Jag går inte till McDonalds särskilt ofta alls men tyckte att en ökade tillgänglighet för denna friterade frestelse endast kan vara en bra grej. Ack så fel man kan ha. De var bara fel från början till slut. Frityrsmetshöljet ska ju vara krispigt och gott men de här var degiga och märkligt beska. Fullständigt misslyckade, alltså. Den lökiga kärnan smakade i princip ingenting och hela skiten var bara fullständigt värdelös. Undvik dem till varje pris, tro mig.

1 kommentar: