Utlandssvenskar

Först tyckte jag förstås att Anna Anka var djävulen. Men efter ett par avsnitt såg jag henne mer som en riktigt ful bräkig skåning med taskig barndom. När hennes morsa dog blev hon bortadopterad till en familj full av fyllon och hon rymde mer eller mindre hemifrån när hon fyllde femton. Det är förstås ingen anledning att växa upp till en vidrig människa, men hon är i alla fall så uppenbart vidrig att ingen vettig människa skulle vilja ha hennes liv. På inget sätt är hon en förebild med sin genomruttna människosyn, sina neuroser och villfarelser, sin högst begränsade verklighetsuppfattning. När knivsöders bleka indietjejer sätter på sig förkläden och bakar anakronistiska efterrätter är det inte Mrs Anka de försöker efterlikna, utan Mrs Draper i Mad Men, minus livsångesten och det svarta hembiträdet.

Maria Montazami däremot... "Utan läppstift känner jag mig exposed... rädd... nervös". Maria som lärde sig göra kaffe för ett år sen och nu har blivit expärt. Maria som varnar kvinnor att börja slacka efter och ha sweat pants på sig, för då kan deras män lämna dem. "För man vill ju inte se någon ful människa gå omkring." Maria som inte nöjer sig med sina 750 dollar i veckopeng och låtsasjobbar åt sin man genom att placera lite krukväxter helt random i lägenheter han ska sälja, och cashar in ytterligare 400 dollar per knäck. Maria som är så glad att i och med det kunna bidra till samhället och överraskar sin familj med en godisfest inslagen i ett kylskåp i garaget. Köpt för egna pengar! Maria som varken kan prata svenska eller engelska.

Det är Maria som är djävulen, för hennes liv är enkelt, behagligt, tanklöst, bekymmersfritt och förmodligen avundsvärt för tjejer som balanserar på gränsen till idioti. Måtte de förstå att Marias liv verkligen inte är pördi. Inte på något sätt.