onsdag 19 augusti 2009

Barnkörer


Det finns ett antal sätt för ett band eller artist att förstöra en bra låt. Eller att göra en dålig låt sämre. På 70-talet så envisades exempelvis nästan alla hårdrocksband med att ha ett trumsolo på nån låt. På skiva. Knäppt. Stråkar eller (ännu värre) symfoniorkester i en poplåt är oftast bara pretentiöst och fånigt. Inget kan dock mäta sig med hur vidrigt det är med barnkör i en låt. Det är helt oförståeligt att någon någonsin tyckt att det skulle låta bra.

You can't always get what you want av The Rolling Stones inleds med en gosskör som sjunger refrängen. Varför? Mick och Keith, kan ni svara på det? Kören förstör nästan melodin och man måste helt glömma bort barnens inledande låtslakt för att kunna gilla refrängen när den väl kommer på riktigt. Lyckligtvis kan man börja lyssna på låten 50 sekunder in och undvika ungarna. Låten blir ofantligt mycket mer njutbar så.

Hard knock life med Jay-Z är kanske inte en låt jag överhuvudtaget skulle lägga på minnet i vanliga fall, men barnrefrängen förvandlar låten från ointressant till fruktansvärd. I musikalen Annie därifrån refrängen samplats så funkar säkert barnens sång, men till ett hiphop-beat och inramat av Jay-Z släpiga rappande så blir den bara plågsam. Det låter fruktansvärt illa och det blir putslustigt, något man bara måste vända sig mot.

Jag har aldrig gillat Kent och allra mest olyssningsbar är Dom som försvann. En stor del av låten sjungs av barn. Man får kalla kårar, så illa är det. Jocke Bergs nasala stämma har aldrig varit mer efterlängtad än när de där vidriga kidsen skrålar, trots att jag i vanliga fall mest bara blir trött på hans jävla gnäll.

Jag har hört folk säga att barnrefrängen i Pink Floyds Another brick in the wall - Part II faktiskt är bra men jag håller inte med. Att låten är en del i en rockopera och att barnens närvaro är motiverad av handlingen räcker inte för mig, det är bara pretentiöst och illaljudande. Den inledande refrängen som David Gilmour (eller är det Waters kanske?) sjunger låter mycket bättre i mina öron.

Jag skulle kunna ge fortsätta men jag känner nu att jag måste kurera mig efter att lyssnat på Kentlåten. Fy helvetes jävlar.

1 kommentar:

  1. Asså, jag gillar It's a hard knock life. Hörde den senast för nån dag sen och ba "nä Kodo, här haru fel".

    SvaraRadera