Ha ha...ha?

Det finns TV-komdier som ibland envisas med att lägga undan komedin ett slag för att bli lite seriösa, lite allvarliga, lite på riktigt. Mitt i allt det galna och lustiga så tar man tillfället i akt att förmedla något viktigt eller känslosamt. Kontrasten mot den sedvanliga komedin ska bidra till att göra dessa tillfällen desto mer träffande och betydelsefulla. Jag tror att det är tanken i alla fall, själv tycker jag bara att det är plågsamt.

Vänner var för det mesta en bra serie som ibland frångick det intellektuellt humoristiska och fokuserade på det känslomässiga och romantiska. När det visades en gammal hemvideo som på ett förödmjukande sätt gjorde det uppenbart precis hur förtjust Ross varit i Rachel ända sedan skoltiden, så var det synd om Ross på riktigt. Den fiktiva studiopubliken kippade efter andan och jublade när Rachel kysste Ross i scenens katarsis. I mina ögon så var det mest fånigt och ett avsteg från den komiska värld som serien i övrigt rörde sig i. Ett inte särskilt lyckat avsteg.

En av de värsta serierna i det här avseendet är Scrubs. Alltför ofta så frångås det absurda och tokiga som den serien excellerar i, och istället försöka den leverera något viktigt om känslor, relationer eller livet självt. Det är inte att den försöker göra det som jag vänder mig mot (inte i första hand i alla fall), utan sättet den gör det på. Det kan röra sig om att JD vill förklara för Dr Cox precis varför han se upp till honom; att Elliot berättar för Carla att saker hon säger kan vara sårande eller att Turk känner sig sviken av JD. Allt det här händer ofta i serien, men när det är på riktigt så sägs replikerna med en låg stämma och allvarlig blick, en halvviskning. Det är pretentiöst och hemskt.

Det finns ytterst få TV-serier som klarar av att gå utanför sin genre utan att snubbla. Musikalavsnitt i äventyrsserier är ett annat exempel, eller när en nutida serie helt plötsligt utspelar sig på 60-talet under ett avsnitt. Det är kanske beundransvärt att söka sig utanför kända vatten, men när det kommer till TV-serier så faller det i princip alltid platt.