onsdag 5 augusti 2009

Parasite lost

Eftersom min semester var hyfsat perfekt har jag haft vissa svårigheter att uppbåda några hatiska känslor. Jag hatar visserligen att jag alltid drabbas av jävla parasiter och skit på mina resor. I Miami för några år sedan blev jag biten av en spindel, vilket är nog så äckligt, men fick nån vecka senare kraftiga humörsvängningar, en märklig förkylning och upptäckte sent omsider en stor röd cirkel runt mitt bett mitt på magen. Borelia. En annan gång drabbades jag av körtelfeber och trodde på riktigt att jag skulle dö. Med matsmältningsapparaten söndertrasad av överdoserad treo fick jag spruta in vatten och nyponsoppa med en slang direkt ner i matstrupen eftersom halsen var så svullen att jag varken kunde prata eller äta. Som om detta inte vore nog hade jag strax innan körtelfebern drabbats av en märklig hudsjukdom. Stora blemmor uppträdde överallt på kroppen och spred sig med oroväckande fart. De kliade hundra gånger värre än myggbett och efter ett tag bildades en läskig sårskorpa på utslagen. På vårdcentralen skakade läkaren på huvudet och kallade in alla de andra läkarna plus några läkarstudenter som borde bevittna detta medicinska mysterium. Jag fick ligga naken och rädd på en brits, medan folk stod i kö för att få en glimt av freaket. Kardemummasumman blev att det var en okänd, men kronisk och degenererande sjukdom som krävde en specialist med ett halvårs väntetid. Jag fick gå hem med remiss och självmordstankar. Och sen fick jag alltså körtelfeber. Det enda som hjälpte mot den ständiga febern var iskalla karbad. Men det enda som hjälpte mot de växande utslagen var skållhett vatten. Allt kändes som ett straff ur den grekiska mytologin. När jag låg i badkaret och växlade temperaturer mot mina båda åkommor råkade jag tanklöst pilla bort en av de där sårskorporna. Och plötsligt vecklade skorpan ut små ben. Jag insåg att hela min kropp var full av små små krabbliknande djur. Skabb! På ett sätt en lättnad eftersom det är lätt att bota. Och hade jag inte redan varit groggy av nästan 40 graders feber kanske chocken hade blivit så stor att jag kvävts av mina egna spyor, i en hals som knappt klarade av att dra ner lite luft i lungorna. Hela natten låg jag vaken med vetskapen om att små djur kröp runt under huden på mig och la ägg, tills jag på morgonen stapplade iväg till apoteket för att köpa Tetunex – en receptfri medicin som vanligtvis används mot flatlöss. Därefter fick jag ligga insmord i ett dygn utan att kunna duscha vare sig varmt eller kallt. Och de 24 timmarna kan mycket väl vara det värsta jag någonsin varit med om. Nån vecka, och åtta kilo senare, hade febern gett med sig och jag var skabbfri och inte längre ett freak. På den här semestern drabbades jag inte av svininfluensan som alla andra, utan av svinkoppor. En ganska äcklig sjukdom som vanligtvis drabbar barn. Ett litet raksår på hakan förvandlades i Bangkok, världens luftfuktigaste stad och en av världens mest förorenade, till stora fuktiga variga bölder som växte för varje dag. Först vaar jag helt säker på att jag fått spetälska eller syfilis. Förra gången jag var i Thailand fick jag en märklig allergichock av den blå färgen på en Tuk-tuk. Stora blemmor som växte framför ögonen på en till små kontinenter på armarna. Den gången kopplade jag till nån sorts kemisk krigsföring och räknade med att vara död innan solnedgången. En snabb insmorning med kortisonsalva klarade dock biffen. Denna gång räckte det med antibiotikakräm och en penicillinkur så försvann den köttätande bakterien efter några dagar. Under tiden kunde jag lugnt skyla mig med en moderiktig ansiktsmask som alla andra hypokondriska turister. Och när kopporna äntligen lagt sig kunde jag istället koncentrera mig på de mystiska bett jag hade på benen och det faktum att jag vaknade vid trerycket varje natt med outhärdlig klåda. Självklart hade jag drabbats av vägglöss. Och självklart även ytterligare en allergisk reaktion. Jag fick efter många om och men byta hotellrum till ett lusfritt dito, men där hade jag istället av en liten kackerlacka som förmodligen följde med mig hem i resväskan. Och förmodligen var havande.

Men det jag stör mig på mest just nu är ändå menyn på restaurangen Göteborg i Hammarby Sjöstad, där de på ett ställe skrivit scharlottenlök. Vad fan är det frågan om egentligen???

1 kommentar:

  1. Det är en klassfråga om man får tro Mio Evanne. Och Göteborg håller ju hög klass generellt.
    Scharlottenlök, kanske nått lokalt?

    SvaraRadera