söndag 31 maj 2009

Shabby? Ja. Chic? Not so much...

Vitt. Skirt. Puderrosa. Drömskt romantiskt. Melankoliskt nostalgiskt. Linne. Chenille. Urblekta pasteller. Släktfotografier i sepiatoner. Torkade rosor. Gamla broscher. Jag talar naturligtvis om den motbjudande men ack så populära inredningsstilen Shabby Chic. Tänk Pottery Barn (minus de alltför maritima inslagen). Tänk Fridas Gård. Och tänk för all del Kattis Ahlström. Det gör i alla fall jag varje gång jag ser robusta patinerade möbler med skria linnedukar och en sprucken thékopp. Jag börjar misstänka att jag är ohjälpligt misogyn och lovar att sprida mina gracer över könsgränserna i fortsättningen. Men jag vill skära mig när jag ser Kattis i sina blommiga klänningar med charmigt slitna jeans under. Ingen har väl tyvärr kunnat undkomma den nya kombinerade tidningen och talkshowen Kattis & Company. På senaste omslaget sprudlar hon med en märkligt halslös Eva Röse, som nästan ser ut som Kattis buktalardocka. "Relationer och oväntade möten" är det som ska genomsyra både TV-satsningen och magasinet. Den erbjuder "inga quickfix-lösningar som passar alla och ingen", som underförstått alla andra tidningar gör, utan "ger vi dig verktygen till hur du lever just ditt liv så bra som möjligt." Alltså hur du lever, inte vilket liv som helst, utan just ditt liv. Och det gör man med "ämnen som psykologi, vetenskap, kultur och resor." Speciellt. Verkligen. "Men vi hjälper dig även att ta fram det bästa inom dig vad gäller mode & make up, och bjuder på inspirerande och härliga recept med kärleken till mat som gemensam nämnare." Vi kan inte ha en Oprah eller en Martha i Sverige har jag ju sagt. Det funkar inte när mappiedrottningen själv visar upp pilatespositioner i mummelbyxor på omslag efter omslag, så varför skulle det funka för Kattis?

2001 blev hon kränkt av Jan Guillou som i en krönika menade att hon var en del av ett "bimbofierat" SVT. Han menade att hon var "en charmig person som ler mycket, lägger huvudet på sned och har förkärlek för barnspråk." Han menade också att hon bara gör "låtsasintervjuer" och "pseudoreportage". Upprinnelsen till detta var förstås när Ahlström, f d programledaren för Melodifestivalen, rekryterades till prestigefyllda Uppdrag Granskning. Han gick förstås onödigt hårt åt Kattis, som menade att hon var en seriös journalist, och han hade bara behövt vänta ett par avsnitt med att publicera sin krönika, så hade den inte längre varit ogrundad. Efter det fiaskot gick hon vidare till att leda två Världens Barn-galor, en Kristallen-gala och en Tsunami-gala (hur underbart är inte det ordet?). Men nu får hon äntligen visa vad hon går för, förebilden svenska kvinnor inte ens visste att de hade. Ur innehållet i nya numret: "Våga färg i vår", "Dejtingdjungeln" och "Panik i köket - svärmor kommer!" Och seriösa journalisten Kattis avslöjar också härligt självsäkert drömpersonen i intervjusoffan: president Obama himself. Haha, där fick du Jan Guillou. Nu kan du stå där och begrava ansiktet i händerna. Om du hade haft armar långa som räckte upp dit alltså.


Bonus! Vidriga bloggar om shabby chic (och jag skämtar inte, de heter så där):
An angel at my table
Bettys Torpliv
Det stora grå huset
Jordgubbar med mjölk
Min lilla veranda

3 kommentarer:

  1. Kattis brukar hänga på Station, vettu.

    SvaraRadera
  2. Jenny Kellerman Pillay1 juni 2009 11:53

    Fy fan, jag tror jag fått gråstarr av att titta på de där bloggsidorna, för jag kunde ju såklart inte låta bli. En del tittar på bilolyckor, jag tittar på äckliga inredningssidor, eller kanske rättare sagt inrednings sidor. Jag vill aldrig ha något vitt någonsin i mitt hem. Eller hänga upp gamla skor på en galge. Äckligt.

    SvaraRadera
  3. Karin Larsson och William Morris gråter i himlen just nu...

    SvaraRadera