Medpassagerare

Deras namn ska vara legio, för de är många. Idioter är aldrig så idiotiska som när de reser utomlands. På flyget ner till Bangkok var de förstås överrepresenterade. Där fanns ett gäng rödbrusiga män som var fulla redan vid incheckningen och nervöst homosocialt bullriga hela långa flygresan. De skulle vidare till någon svennekoloni på tsunamisidan, för där fanns det "riktigt fina tjejer". Jag bad till Buddha att de thailändska medpassagerarna inte hajade språket riktigt, för idioterna ville verkligen dela med sig av sina vidriga storfiskarhistorier till samtliga ombord, medan de mer och mer ansträngt leende flygvärdarna och -värdinnorna hämtade starköl efter starköl till dem. De tillhör den kategorin idioter som menar att prostitution är en naturlig och självklar del av den thailändska kulturen, och det är deras fel att varenda tuk tuk-kille och taxichaufför tar för givet att också jag vill köpa sex. Varje åktur måste jag inleda med att tacka nej till boy, girl och ladyboy. Eller ping pong show. Istället blir jag avsläppt långt ute i förorten hos nån skräddare som jättegärna vill sy upp äkta armanikostymer åt mig, med galet stora axelvaddar.

På planet fanns också ett par västsvenska snipiga solariebögar på väg till Pattaya för att posa på stranden med det alkoholiserade babyhullet nödtorftigt inknövlat i sina panos. Kanske hoppades de kunna rädda sitt sönderfistade förhållande genom att ta in en tredje, från tredje världen. (Jag fick också lära mig att asiater som har fräckheten att föredra andra asiater kallas för "sticky rice".) Och några av de ensamresande gubbarna ombord skulle jag säkert återse på Telephone Bar i Silom, med varsin liten Blanket vid sin sida i hopp om ett det happy ending deras äktenskap aldrig fick. Vigselring av, kukring på. Hello Soi Cowboy!

Några av dem var förmodligen ensamstående män från de norrländska skogarna i jakt på en undergiven hustru. Det kanske kan tyckas fördomsfullt å min sida, men när jag strosade runt i min barndomsby utanför Piteå i somras noterade jag plötsligt att thailändska flaggor numera vajade sida vid sida med den svenska, på åtminstone var tjugonde farstubro. Det kan kanske röra sig om äkta kärlek i några fall, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på chocken som måste drabbat några av kvinnorna, när den fule men framgångsrike affärsmannen visade sig vara ett socialt handikappat radhusmiffo och affärsrörelsen en grisfarm. Denna trend har dock lett till att vi numera har gott om bra thairestauranger däruppe och att man kan få tag på både pak choi och fisksås på Coop nere vid pappersbruket.

Några andra resenärer var flygpersonal från ett icke namngivet bolag, som var sura för att de inte blivit uppgraderade och tjattrade på om hur tröttsamt det blev i längden med alla thailändare som log och var artiga och trevliga hela tiden. Jag tror nästan att det var de som provocerade mig mest av alla. Om det var så att de var allergiska mot bra service skulle det i och för sig förklara ett och annat.

Sen hade vi förstås backpackers med kristet utseende, smutsigt yogahår och fransiga sandaler. Partysvennar som skulle dricka sprit i hink. Rika kineser i fantasifulla polyesterkreationer. Och så jag. Naturligtvis gick det inte att sova en blund på hela resan, men jag visste i alla fall att jag skulle få ut ett inlägg av det. För eftersom jag inte har något emot folk som försöker vara lite trevliga, lär jag inte hitta så mycket annat att hata här i Bangkok än andra turister.