Hålslag

Den internationella standarden för hålplacering på papper kallas ISO 838. Två hål med diametern 6±0,5 mm placeras 80±0,5 mm isär. Hålen placeras 12±1 mm in från papperets kant. Föga förvånande så används inte denna standard i USA, utan där är tre symmetriskt placerad hål det vanliga. För dessa hål finns ingen standard för varken diameter eller placering från kanten. Snacka om Vilda Västern. På papperet (oj, så vitsig man kan vara) mer förvånande kan vara att vi här i Sverige heller inte följer ISO-standarden, utan här är som bekant hålslagen utrustade för att slå inte mindre än fyra hål. Denna de facto-standard kallas lustigt nog triohålning och har använts här sedan förrförra seklet.

Något som garanterat behöver ses över är konstruktionen på dessa helvetes jävla kontorstillbehör. De som är försedda med ett lite längre handtag (som den på bilden bredvid) är okej, förutom att det brukar max finnas ett sådant hålslag på ett helt kontor. Det är förstås populärt och inte alltid tillgängligt, utan man får ta till något av de 500 standardhålslagen (se bilden ovan) som dräller i varje vrå. Den rackaren har bedrövligt många fel. Den är först och främst helt verkningslös om man man vill på en gång slå hål på fler än tre papper. Dessutom är den helt oergonomisk så man kan inte utöva någon nämnvärd kraft för att försöka håla t. ex. 5 papper på en gång (vilket inte hade gått ändå). Vidare; de utslagna hålen ska samlas upp underst i tingesten, men oftast så lyckas åtskilliga av de små, runda lapparna fly sitt tänkta fängelse och fastna i springan där papperets kant ska vila. Detta får till följd att papperet hamnar snett i apparaten och hålen blir helt oparallella med kanten. Slutligen så får man ingen som helst varning innan håluppsamlaren är så full att den helt spontant lossnar och orsakar konfettiregn på kontoret. Hurra.