fredag 8 maj 2009

Kontokortskillen

Schwip-schwip! Killen framför mig i gröna shorts (och blå Chuck Taylorpjuck) använder sig av en knasig dubbeldragsteknik när han ska pröjsa för sitt Skrufsnus på 7-Eleven med betalkort. Kortet funkar inte trots den speciella tekniken (som är så välutvecklad att det antyder att kortet inte brukar fungera utan lite finess). Schwip-schwip! Schwip-schwip! Inte andra eller tredje gången heller. Schwip-schwip! Nä. Kassörskan menar på att hon kanske ska pröva. Schwip! En mer klassisk genomdragning av kortet. Ingen lycka. Lite långsammare kanske? Schwiiip... Nix. Snabbare? Schwp! Inte det heller. Andra hållet då? Schwip! Äsch. Första hållet? Schwip! Nej, det funkade ju inte. Men nu då? Schwip! Attans. Shortssnubben är optimist; han tar tillbaka kortet för nya, tappra försök. Schwip-schwip! Schwip-schwip! Schwip-schwip! Schwip-schwip! Schwip-schwip! Kortet läses icke. Kassörskan ber om kortet för att slå in det manuellt. Hon får det men någon sekund senare menar killen att det inte kommer att funka av någon ohörbar anledning. Hon återlämnar kortet. Schwip-schwip! Nej. "Men då kan vi göra såhär...". Killen rotar i plånboken långsamt och synbart motvilligt. Till slut fiskas en ovikt hundring fram som betalning. Hur svårt hade det varit att plocka fram den redan från fucking början? Betydligt enklare än att dämpa implusen att sula min oinköpta colaburk i bakhuvudet på tölpen, men jag lyckades.

2 kommentarer:

  1. Lite sölkorvshat, så härligt och fredagsunderbart.
    Jag skulle vilja rikta lite hat mot kassörskorna som vill ta över kortdragningen också, som att dom kan snärten bättre än jag kan också. I ditt fall var det helt klart klåparen framför som var utvecklingsstörd, men många gånger upplever jag att jag inte är ansedd klara av att betala med kort överhuvudtaget.

    SvaraRadera