Sexton tredjedelar < fyra?

Rätta mig om jag har fel (allvarligt talat, gör det) men är inte pilmarkeringarna på t-baneperrongerna en indikation på var tåget ska stanna när det är ett kort sådant? Jag har ett distinkt minne av hur jag som barn imponerades av att tunnelbaneförarna lyckades pricka in dessa markeringar nästan exakt nästan varje gång (lättimpad unge, jag vet). På den tiden var tågen oftast gröna och bestod av åtta vagnar i rusningstrafik och fyra i lågtrafik. Numera är det fantastiskt futuristiskt benämnda (och blå) Vagn 2000 som är normen, där ett fullångt tåg består av 3 vagnar och ett kort tåg av 2 (sidospår: hur förvirrande/efterblivet är det inte att det står "8 vagnar" på den elektroniska tavlan när 3 st sammanlänkade Vagn 2000 dundrar in på stationen?). Om vi förutsätter att längden på ett "långt" tåg är i princip oförändrat oavsett om det är ett gammalt eller nytt tåg, så är ett kort tåg av nyare snitt avsevärt mycket längre än en klassisk fyrvagnsvariant. Detta innebär dels att dagens kids inte får uppleva förarnas fenomenala precision som jag så storögt fick bevittna, men rimligen borde väl också de längre tågen betyda att något mer av perrongen än tidigare täcks av det ankommande tåget utöver den pilavgränsade sektionen?

Hur i helsefyr kan då den östgående tunnelbanan stanna så förbannat långt fram på Rådhuset att man måste kuta förbi de hånande pilarna ända till i princip mitten av perrongen för att hinna till den sista vagnen när ett kort tåg står inne? Vad finns det för diabolisk anledning till att tåget inte respekterar någon av pilarna (eller deras andemening) och uppenbarligen och orättvist gynnar de som bor närmare Pipersgatan/ Parmmätargatan än Kungsholmstorg? Kungsholmens svar på apartheid är vad det är.