Det löser sig nog...

Jag pratade med en god vän idag om glas som är halvfulla eller halvtomma. För en gångs skull en klyschig metafor jag kan stå ut med. Men det finns så många andra idiotiska uttryck folk kör med utan att tänka efter, som: "Mister du en står dig tusen åter". Nä. Det gör ju inte. Och hur jobbigt skulle inte det vara, om det faktiskt var sant? Man bara: Ja, här satsade jag femton år av mitt liv på en person som jag trodde var mannen i mitt liv, och nu när det är slut visar det sig att tusen andra står och trampar otåligt på farstubron. För att inte tala om "Det är alltid mörkast innan gryningen". Nä, det är det inte. "Bättre en fågel i handen än tio i skogen". Knappast PK. "Det är inte ens fel när två träter". Jo, nästan alltid. "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Jaha. Säg det till alla offer för Katrina and the waves. "Man ser inte skogen för alla träd". Men vad tänkte du att en massa trän var för nåt då?

En idiot flinade i hissen häromdagen när ytterligare en person utöver maxantalet åtta röksuget trängde sig in: "Ner kommer man alltid". Och så var alla var tvungna att flina tillbaka litegrann. Jag hatar att flina. Och det var ju lika intelligent som "Efter regn kommer solsken", " eller "Ljuset på andra sidan tunneln". Att påpeka det uppenbara kan vara helt okej när det gäller kommentarer som "Oj, det snöar". Men ordstäv ska man vara oerhört försiktig med. Kalla mig bakåtsträvare, kalla mig Bi Puranen, men kan man inte avsluta ett gammalt talesätt med orden: "...sa gumman och sket i diskhon" ska man fan hålla käften.