Station

Det finns hyfsat många lunchställen i närheten av min arbetsplats men det som besöks oftast är Station. De har en ganska hög ambitionsnivå vad gäller maten och lyckas leverera en vällagad och god lunch såpass konsekvent att det (i mitt tycke) är värt de extra tiorna som de tar jämfört med ett genomsnittligt lunchhak. De serverar alltid en liten efterrätt och det ackompanjerande kaffet är så varmt att det måste påtalas varje gång. Det är troligen den varmaste vätskan som finns på denna sida om jordskorpan. Tänk stålbadet som tog död på T-1000 och the Governator. Detta till trots så hatar jag Station innerligt.

Under de dryga två åren som jag besökt Station har de höjt lunchpriset från först 85 till 90 kr, kort efter det landade priset på 95 spänn. Höjningen till trots så har kvaliteten på luncherna inte höjts utan snarare tvärtom. Kycklingfiléerna (läskigt stora, förresten) har varit torra och trista så många gånger i rad att jag tillslut helt undvikit dem (dock glasfria). Riset har varit något okokt och på tok för salt mer än en gång vilket är i det närmaste oförlåtligt (knaprigt ris är bland det värsta jag vet. Oaptitligt, oätligt, äckligt. Jag mår lite dåligt bara jag tänker på knaprigt ris. Hu). Halvlyckade försök till asiatiska rätter som är långt under den nivå som man skulle tänka sig att så välrenommerade krögare (ägarna har rötter i nån Michelinkrog om jag inte missminner mig. Edsbacka tror jag bestämt) skulle acceptera.

I och med att de uppenbarligen vill hålla sig en eller ett par nivåer ovanför övriga lunchrestauranger i krokarna (och sannerligen lyckas prismässigt i alla fall) så är sådana tillkortakommanden svåra att acceptera. Långt under deras förmodade värdighet borde det också vara att snofsa till rätternas namn för att göra dem mera attraktiva. Pannbiff blir "Halstrad råbiff". WTF? En genomstekt köttfärsbit är INTE en råbiff, behöver det ens påtalas? Att piffa till rätternas namn är sånt som skolbespisningen pysslade med när de ville maskera att samma rester återkom lite för många gånger. Men i skolan så kostade å andra sidan maten typ 4:40 kr/tallrik.

Ovanstående irritationsmoment går att jobba runt med lite erfarenhet. Det ska verkligen inte behövas på ett sånt ställe, men det går. Tyvärr kan man inte undvika de två mest förhatliga typerna som nånsin klätt sig i förkläde då de är de som serverar maten bakom den höga disken. Svinpäls nummer ett: lite lång, lite rödhårig fjant med lite för stort rött skägg för att det ska vara riktigt okej i ett kök. Ser ut att heta Torbjörn. Tobbe tar stört lång tid på sig att preparera en tallrik. Utan stress frågar han vad matgästen vill ha. Gästen väljer köttbullarna med potatismos (eller spanska albondigas med örtpurè som det kan ha döpt om det till. Och jo, de gillar att vända på accenterna). Han tar fram en tallrik, torkar av en vattendroppe, ställer tallriken tillrätta, skakar av potatismossleven innan han skopar upp lite mos på tallriken och drar ut det snyggt, upprepar proceduren med en slev till, torkar av tallriken igen, skopar upp nästan rätt antal köttbullar bredvid moset, skopar upp några köttbullar till men lite för många så skopan skakas för att de överflödiga ska trilla tillbaka i byttan, skakar lite till, lägger upp de resterande köttbullarna, tittar på tallriken, bestämmer sig för att en till köttbulle till vore bra, gräver ner skopan igen och fiskar upp två köttbullar, skakar skopan tills en trillar tillbaka, lägger upp den sista köttbullen försiktigt, torkar av tallriken, häller försiktigt upp lite sås över köttbullarna, tittar på tallriken, häller upp lite sås till. Lite längre bak i kön har jag vid det här laget förvandlats till Hulken 12 gånger om och svurit över Tobbe för mina medlunchare. Som avslutning skall en bladpersiljekvist pryda moset. Tobbe gräver i persiljebyttan men råkar få upp för många kvistar. Skaka, skaka. Fortfarande för många. Skaka, skaka. Skaka, skaka. Skaka. Skaka. Oj vad persiljan sitter ihop. Skaka, skaka. Skaka. Sådärja. Persiljan läggs på moset. En till kvist vore dock snyggt. En liten ensam kvist plockas mirakulöst upp och garneringen är klar. Torka av tallriken. Ställ upp den på disken och vänd den rätt. Klar! Nästa matgäst tillfrågas. Herre-fucking-jävlar. Torbjörns vilja att få till den perfekta tallriken utan att skynda är så omänskligt frustrerande att man får anstränga sig för att inte flyga över disken och trycka ner hans skäggprydda huvud i "purèn" och hålla det nere tills han slutar sprattla.

Hans ofantliga tillkortakommanden till trots så måste man ändå säga att Tobbe vill väl; han vill få till allt snyggt och fint. Samma sak kan man inte alls säga om svinpäls nummer två: ung pojkspoling som ser precis ut som bulldogen i Tom & Jerry, fast med en äcklig jävla landing strip till mikroskägg på hakan. Han ser ut att heta Tobias och skulle i så fall kallas för Lill-Tobbe. Lill-Tobbe skojar gärna lite med gästerna innan han tar beställningen. Ha ha. He he. Okej, vad vill du ha? Matgästen väljer den bohuslänska fiskgrytan (som i själva verket är en ångad fiskfilé som det hälls en soppliknande sås över. Inte gryta i min bok) men ber att få utan rouille som är det utannonserade tillbehöret. Lill-Tobbe snackar lite med Tobbe innan han lojt plockar fram en djup tallrik. Lika lojt läggs en fiskfilé i tallriken. Fiskfilén håller snart på att ta slut så Lill-Tobbe avbryter uppläggningen för att hämta en ny långpanna med ångad fisk. Han passar på att snacka lite med de som jobbar i köket. Ha ha. He he. Väl tillbaka vid disken har han glömt vad han höll på med och frågar gästen igen vad han/hon vill ha. Ja just ja, här ligger ju filén (eller filèn som de gärna skulle kalla det. Men det är ju en gryta). Soppsåsen hälls över fisken lite i taget. Lite till. Lite till. Skoja lite med Tobbe. Ha ha. He he. Lite soppsås till. Och så en stor klick rouille. Med lite tur är kunden uppmärksam och påminner Lill-Tobbe om det inte skulle vara någon rouille innan den hamnar bredvid fisken. Har man otur så måste han börja om med en ny djup tallrik. Djup suck. Slutligen skall en dillkvist pryda det hela och Lill-Tobbe har uppenbarligen gått kurs hos Tobbe om hur man bäst gör det. Det tar en och en halv evighet. Sen torkas tallriken av lite slarvigt och handduken tappas när den ska stoppas in innanför förklädet igen. No worries, plocka upp den från golvet och fortsätt som om inget hänt. Det är ett under att nån så värdelös fått ett jobb. Det är ett under att han inte fått sparken. Det är ett under att jag inte planterat gaffeln i halspulsådern på honom.

Tobbarnas totala avsaknad på effektivitet orsakar förstås långa, långa köer. Det kan vara i princip tomt vid borden och kö ut genom dörren, men det finns ingen som helst önskan att få folk till borden så fort som möjligt, utan de verkar helt nöjda med att irritera sina hungriga kunder helt i onödan. Det ironiska är det finns snabba och effektiva personer på Station, men de står antingen i kassan, skivar bröd i rask takt eller slänger ihop en caesarsallad i överljudshastighet. Sätt dem i serveringen istället och ge Tobbe och Tobbe foten. Omgående, tack.