Av nån anledning kom jag att tänka på alla idioter jag dejtade innan jag hittade en bra person och därefter gifte mig. Jag höll på att säga att den siste jag dejtade inte var nån idiot och därför var jag inte singel längre. Men det är ju lika dumt som att säga "typiskt, mobilen var på det sista stället jag letade". Vem fortsätter leta efter att man hittat det man sökte? "Jaha där var telefonen, men för säkerhets skull kollar jag på ett par ställen till". Metaforen är förvisso inte perfekt, eftersom det finns folk som fortsätter söka den rätte efter att de hittat honom (eller henne). För det kanske bara var rätt ok? Inte rätt?
Anledningen till att jag kom att tänka på denna långa rad fadäser i mitt mörka förflutna är förstås att jag nu är singel igen. Nyskild till och med. Sju år senare. Som om det inte vore trauma nog. För plötsligt blir jag medveten om alla dessa idioter som just tagit kölapp i min nyöppnade singelbutik. Halva priset på allt! Allt ska bort! Nej, bitter är jag inte; just den egenskapen ligger otippat nog inte riktigt för mig. Men jag blev bara så bryskt påmind om det djävulska i att 1. ha väldigt höga krav själv på en eventuell partner, och 2. innerligt hoppas att
han inte har det. Och sen tänker jag att butiken kanske kommer att stå tom väldigt, väldigt länge. Att självständighet sakta förvandlas till ensamhet. Att jag till och med kommer att sakna att en stackars idiot står och speglar sig i skyltfönstret. Tänk om det går så långt att jag plötsligt sitter på blind date med myskillen69 och struntar i om han syftar på årtalet eller ställningen, och detta trots att han avslutade senaste mailet med "kramiz" eller "pöss". Tag mig då av daga, barmhärtiga vän. Skjut mig bakom stallet och säg till mina föräldrar att ni gav bort mig till en bonde som lät mig springa fritt på ängarna och gav mig ostmackor till frukost, lunch och middag. För det hände tydligen med vår hund när jag var liten och mamma började jobba heltid. Och vissa lögner är bra mycket bättre än bittra sanningar. Som att vara singel = fri. Eller att inte vara det = lycklig.
Av nån anledning kom jag att tänka på alla idioter jag dejtade innan jag hittade en bra person och därefter gifte mig. Jag höll på att säga att den siste jag dejtade inte var nån idiot och därför var jag inte singel längre. Men det är ju lika dumt som att säga "typiskt, mobilen var på det sista stället jag letade". Vem fortsätter leta efter att man hittat det man sökte? "Jaha där var telefonen, men för säkerhets skull kollar jag på ett par ställen till". Metaforen är förvisso inte perfekt, eftersom det finns folk som fortsätter söka den rätte efter att de hittat honom (eller henne). För det kanske bara var rätt ok? Inte rätt?
Anledningen till att jag kom att tänka på denna långa rad fadäser i mitt mörka förflutna är förstås att jag nu är singel igen. Nyskild till och med. Sju år senare. Som om det inte vore trauma nog. För plötsligt blir jag medveten om alla dessa idioter som just tagit kölapp i min nyöppnade singelbutik. Halva priset på allt! Allt ska bort! Nej, bitter är jag inte; just den egenskapen ligger otippat nog inte riktigt för mig. Men jag blev bara så bryskt påmind om det djävulska i att 1. ha väldigt höga krav själv på en eventuell partner, och 2. innerligt hoppas att han inte har det. Och sen tänker jag att butiken kanske kommer att stå tom väldigt, väldigt länge. Att självständighet sakta förvandlas till ensamhet. Att jag till och med kommer att sakna att en stackars idiot står och speglar sig i skyltfönstret. Tänk om det går så långt att jag plötsligt sitter på blind date med myskillen69 och struntar i om han syftar på årtalet eller ställningen, och detta trots att han avslutade senaste mailet med "kramiz" eller "pöss". Tag mig då av daga, barmhärtiga vän. Skjut mig bakom stallet och säg till mina föräldrar att ni gav bort mig till en bonde som lät mig springa fritt på ängarna och gav mig ostmackor till frukost, lunch och middag. För det hände tydligen med vår hund när jag var liten och mamma började jobba heltid. Och vissa lögner är bra mycket bättre än bittra sanningar. Som att vara singel = fri. Eller att inte vara det = lycklig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar